andningskontroll

Andningskontroll är processen att medvetet reglera andningen, inklusive frekvens, djup och växling mellan in- och utandning, för att påverka syre- och koldioxiddrivningen i kroppen. Den innefattar både frivillig kontroll och kroppens automata reglering via andningscentra i hjärnstammen.

Den fysiologiska mekanismen grundas i andningscentra i hjärnstammen (medulla och pons), kemoreceptorer som reagerar på CO2, pH och syre, samt viljemässig kontroll via cortex. Andningsmuskler som diafragma och intercostalmuskler formar volym och tryck för varje andetag.

Användningsområden inkluderar medicinsk vård (ventilation under anestesi, behandling av lungsjukdomar), rehabilitering (postoperativ återhämtning, COPD, astma), samt sport och prestation (uthållighet, stresskontroll, återhämtning). Sång och tal drar också nytta av kontrollerad andning.

Vanliga tekniker är diaphragmatisk andning, långsam och jämn utandning, rytmbaserad eller paced breathing samt olika andningsövningar för avslappning och kontroll av andningen. Träning kan innefatta vägledning och, vid kliniska behov, övervakning med mätmetoder som spirometri eller capnografi.

Säkerhet: Felaktig eller tvångsmässig regulering kan leda till hyperventilering, yrsel eller syrebristsymtom. Andningskontroll bör läras och övervakas av utbildad personal när medicinska tillstånd kräver det.