Warpdrivteknik

Warpdrivteknik är en teoretisk gren av fysik som studerar metoder att förflytta farkoster snabbare än ljuset genom att böja eller omforma rumtiden snarare än att accelerera skeppet genom rymden. Begreppet används främst i svenskt sammanhang för att beskriva teorier om överljudsresor inom ramen för allmän relativitet.

Den mest kända modellen är Alcubierre-drive, där en farkost placeras i en bubbla av warpt rum som expanderar bakom farkosten och drar ihop framför den. På så sätt kan farkosten uppnå en framåtrörelse ur ett avståndsöversynssynvinkel som överträffar ljusets fart, medan skeppet själv är lokalt stilla vid subluminär hastighet. Energi- och materiaegenskaperna som krävs är negativa energitätheter eller andra former av exotisk materia som uppfyller kraven för att skapa en sådan bubbla. Dessa krav bryter med konventionella energikrav och följer av energicontinuitet och kvantinlärningar i relativitetsteorin.

Experimentella bevis saknas och tekniska hinder är betydande: energikrav i astronomiska skalaer, instabilitet i bubbla-formationen och frågeställningar kring kvantfält i starkt krökt rumtid gör konstruktionen av en praktisk warpdrivande farkost för närvarande orealistisk. Forskningen används främst i teoretiska diskussioner om möjligheter och begränsningar hos generell relativitet och rumtidsmanipulation.

Se även: Alcubierre drive, snabbare än ljus, generell relativitet, exotisk materia.