Våglödning

Våglödning är ett tvärvetenskapligt begrepp som används för att beskriva processer där energin förs över till materia i form av vågor för att initiera eller upprätthålla en glödning, plasma eller uppvärmning. Eftersom termen inte är entydigt standardiserad förekommer olika användningar inom plasmafysik, förbränningsvetenskap och materialbearbetning.

Inom plasmafysik uppstår våglödning när elektromagnetiska vågor, till exempel radiovågor eller mikrovågor, absorberas av en gas och upprätthåller en glödurladdning eller plasma. Energin omvandlas till elektroners rörelse och tillstånd hos atomerna, vilket leder till ionisering, ljus och uppvärmning. Sådan våglödning används i plasmabehandling av ytor, ytmodifiering samt i vissa lampor och plasmaassisterade processer.

Inom förbränningsvetenskap används våglödning för att föra energi till en bränsle–luftblandning så att antändning sker under kontrollerade förhållanden. Mikrovågs- eller ultraljudsassisterad antändning används i mikroförbrännare och relaterade forskningsanläggningar. Fördelarna kan vara snabbare antändning, riktad uppvärmning och möjlighet till lägre utsläpp, medan utmaningarna innefattar effektiv energikoppling och hantering av materialbelastning.

Våglödning står i relation till fenomen som glödurladdning och termisk uppvärmning men används i olika sammanhang beroende på vågens typ och tillämpning. Begreppet beskriver överföring av energi via vågor för att framkalla eller upprätthålla en plasma, ljus eller uppvärmd zon.