Våghöjd

Våghöjd är ett mått som anger det vertikala avståndet mellan en vågs högsta punkt och dess lägsta punkt. Begreppet används främst inom oceanografi, meteorologi och maritim prognostik för att beskriva hur kraftig en våg är. I praktiken skiljer man ofta mellan våghöjd för en enskild våg och den signifikanta våghöjden, som är medelvärdet av de högsta en tredjedelar av vågorna i ett givet tidsfönster. Den egentliga våghöjden för en enskild våg kan vara större eller mindre än den signifikanta höjden, beroende på vågfördelningen i stunden.

Våghöjden påverkas av flera faktorer, bland annat vindstyrka, vindens varaktighet och avståndet över vilket vinden har fått verka (fetch), samt havets djup och bottnens skiktningsförhållanden. I öppet och djupt vatten rör sig vågorna i huvudsak i cirkulära banor och deras höjd reflekterar den energi som vindarna överför till vågorna. När vågorna färdas in mot grundare vatten ökar ofta höjden tills de bryts eller förloras energi genom brytning och friktion.

Mätningar av våghöjd görs med havsbojar, som känner av vågornas höjd över tiden, samt med satellitbaserad altimetrin och fartygsbaserad radar. Prognoser bygger på vågspektral analys och statistiska metoder för att beräkna både den aktuella våghöjden och den signifikanta våghöjden, vilken ofta används i sjöfarts- och kustnära planering. Våghöjd är därmed central för navigering, offshore-verksamhet och kustskydd.