Växtföljder

Växtföljder är de långsiktiga förändringar i växtsamhällen som följer på en störning eller på nybildad mark. Inom ekologin beskriver begreppet successional process hur växter successivt ersätter varandra över tid. Succession delas ofta in i primär succession, där marken saknar jord och organiskt material (till exempel vid nybildad lava eller glaciäravlägsning), och sekundär succession, där jordmånen och fröbanken finns kvar efter störningar som skogsbrand, översvämning eller jordbruk.

I början dominerar pionjärarter som är snabbväxande och anpassade till näringsfattiga och ljusa förhållanden— lavar, mossor, vissa gräsarter och små örter. Med tiden byggs jordmånen upp, näringstillgången ökar och skuggningen ökar, vilket möjliggör uppträdande av nya arter och en förändring i samhällssammansättningen. Arter i olika serier kallas seraler; stegvis följer ofta ett mer komplext växtsamhälle, ibland kallat slutstadie eller klimax. Begreppet klimax används i dag ofta kritiskt och ses som lokalt varierande; moderna uppfattningar betonar att växtföljder kan nå olika stabila tillstånd eller fortsätta förändras under påverkan av miljö och störningar.

Växtföljder styrs av mekanismer som facilitation (tidiga arter gör miljön mer gynnsam för senare arter), inhibering och tolerance. Faktorer som klimat, jordmån, vattenbalans, fröförsörjning och störningens intensitet avgör hur en följd utvecklas i ett visst område. Dessa processer är centrala för ekosystemtjänster, landskapsstruktur och restaurering av störda områden.