Värmekartläggning

Värmekartläggning är en metod för att visualisera temperaturfördelningen över en yta eller i ett utrymme. Genom att skapa en färgglad karta över temperaturer kan man snabbt upptäcka kalla eller varma zoner, bedöma energieffektivitet och identifiera termiska förluster eller överhettning. Vanliga tillämpningar finns inom byggnader, industriell processövervakning, IT-infrastruktur samt hälso- och sjukvårdsmiljöer.

Metoder som används är termografi med infraröd kamera som avbildar yttemperaturer och genererar värmekartor; punktmätningar med temperaturgivare för kalibrering; samt modellbaserade analyser som CFD-simuleringar för att förstå underliggande värmeflöden. I praktiken används ofta en kombination av mätdata och sensorer för att få en noggrann bild av systemets termiska status.

Utförandet omfattar planering av mätområde, rätt kalibrering och hänsyn till omgivningsfaktorer som reflektion, fukt och belysning. Resultatet är en värmekarta där temperaturer visas via färgkodning från kalla till varma zoner. Denna information används för att styra åtgärder som bättre isolering, justering av ventilationsflöden, eller omplacering av utrustning. I datacenter används värmekartor för att optimera luftflöden och kylning.

Begränsningar inkluderar att värmekartor oftast visar yttemperatur, inte inneboende temperatur i kärna av material, och att tolkning påverkas av skuggningar, materialegenskaper och miljöförhållanden. Tolkningen bör stödjas av kompletterande data och uppföljning över tid för att säkerställa effektiva åtgärder.