Väderning

Väderning är de geologiska processer som bryter ner berggrund och mineraler i jordens översta skikt genom påverkan från luft, vatten och biologi. Till skillnad från erosion verkar väderningen på plats och omvandlar material till nya mineraler eller smulor utan omedelbar transport.

Processen delas vanligtvis upp i tre huvudgrupper: mekanisk (fysikalisk) väderning, som krossar berg genom frostsprängning, termisk expansion och krympning samt saltkristallisering; kemisk väderning där mineraler löses upp eller omvandlas genom reaktioner med vatten och atmosfärens gaser; och biologisk väderning, där rötter och mikroorganismer bidrar till nedbrytning.

Väderningens hastighet styrs av klimat och bergartens mineralogi. I varmt och fuktigt klimat dominerar kemisk väderning, medan kallt och torrt klimat ofta främjar mekanisk väderning. Bergartens sammansättning spelar också roll; vissa mineraler är mer mottagliga för omvandling än andra. Topografi, vattendynamik och tiden som material exponeras för väderförhållanden påverkar hastigheten.

Resultatet av väderningen är bildandet av regolit och jordmåner, samt produktion av sekundära mineraler som leror och oxider. Väderning frigör näringsämnen och styr hydrologin genom jordprofilens struktur. Långsiktigt påverkar den landskapets form, markens stabilitet och tillgången på näring för växter.