Vokalområdet

Vokalområdet, eller vokalrummet, är inom lingvistiken det område som omfattar de vokaler ett språk eller en dialekt använder. Det kan beskrivas som språkets vokalinventarium och inkluderar de fonemiska vokaler som kontrasterar betydelse samt deras vanliga uttalsrealisationer och eventuella variationer i olika talare och kontexter. Begreppet används för att analysera hur vokalerna placeras i talapparaten och hur de låter i inspelningar och formantonivå.

Artikulatoriskt kännetecknas vokaler av tre huvuddimensioner: tongens höjd (hög, mellan, låg), bakriktning (front, central, bak) och ibland rundning. Dessa dimensioner bestämmer vokalens position i vokalområdet. Acoustiskt kopplas positionerna till formantfrekvenserna: F1 korrelerar främst med höjden (lägre F1 för högre vokaler) och F2 korrelerar med front/back-position (främre vokaler ger generellt högre F2).

Vokalområdet varierar mycket mellan språk. Vissa språk har små vokalinventarier med få monoftonger, medan andra har stora system som också inkluderar diphtonger eller glidningar som expanderar det upplevda vokalrummet över tid. Diftonger och allofoner kan uppträda som variationer inom samma vokalarea utan att utgöra separata fonem.

Användningen av begreppet vokalområde är central i fonetik och fonologi för att jämföra språks vokalsystem, spåra historiska förändringar och beskriva hur vokaler uppträder i olika dialekter och talare. Analysmetoder inkluderar formantanalys och jämförelser av vokalinventarier över språkliga grupper.