Växtförökning

Växtförökning är processen att producera nya växter förökade från frön eller från växtdelar. Syftet är att sprida önskade egenskaper, öka antalet plantor och bevara genetiskt material i kultivarer, arter eller populationer.

Sexuell förökning sker främst genom frön. Fröna bildas efter pollinering och befruktning; deras grobarhet varierar mellan arter och påverkas av lagring, temperatur och ljus. Vissa arter kräver stratifiering eller nedkylning för att bryta dorman innan grobarhet uppnås.

Asexuell eller vegetativ förökning används för att bevara kloner av en planta och snabbare uppnå mogenhet. Vanliga metoder är sticklingar, där ett stjälk- eller bladstycke rotas till en ny planta; lagerförökning, där en lågt växande skott får bilda rötter vid kontakt med jord; delning av rotsystem hos perenner och buskar; ympning och knopnyttjande, ofta i fruktträd och prydnadsväxter; samt mikropropagation i sterila odlingsmiljöer.

Fördelar med asexuell förökning inkluderar bevarande av specifika genetiska egenskaper och snabbare produktion av identiska plantor. Nackdelarna innefattar ökad risk för spridning av sjukdomar och inavlning samt ett behov av specialiserade odlingsförhållanden och arbetsinsats.

Val av metod påverkas av art, mål, klimat och tillgång till utrustning. Sexuell förökning ger genetisk variation medan asexuell förökning ger identiska kloner. Vid kommersiell odling används ofta växtkultur och noggrann hygien för att undvika kontaminering.