Växelkursstabilitet

Växelkursstabilitet är ett tillstånd där ett lands växelkurs hålls relativt konstant över tid eller inom ett fastslaget band i förhållande till en annan valuta eller en korg av valutor. Syftet är ofta att minska växelkursens volatilitet som kan påverka handel, investeringar och prisbildning. Stabilitet kan uppnås genom olika växelkursregimer, såsom fasta växelkursregimer (peg), valuta-band (bandsystem), valutaunioner där kursen är kopplad till en annan valuta, eller ett förvaltad flytande regim där centralbanken ingriper för att hålla kursen inom ett mål.

Ett fast växelkursregim kräver i allmänhet betydande valutareserver och/eller stark samordning av penningpolitiken. Ett mer flexibelt regime ger ofta större handlingsfrihet men innebär fortfarande åtgärder för att dämpa kursrörelser, till exempel genom intervention eller kommunicerade mål. Växelkursstabilitet påverkar därmed hur stor vikt som tilldelas räntesättningar och andra penningpolitiska verktyg för att uppnå prisstabilitet och arbetsmarknadsstabilitet.

Fördelar med stabilitet inkluderar minskad osäkerhet i handel och investeringar, prissignalernas förutsägbarhet och potentiell spridning av prisstabilitet via importerade prisnivåer. Nackdelar kan vara förlust av fullständig penningpolitisk autonomi, risk för spekulativa attacker om kursmålet bedöms som osustainabelt och höga kostnader vid stora externa obalanser eller plötsliga chocker.

Historiskt har olika system använt växelkursstabilitet med varierande framgångar, från Bretton Woods-tiden till moderna euroområden och nationella växelkursarrangemang. Växelkursstabilitet förblir en viktig del av valutapolitiken i många öppna ekonomier, anpassad efter varje lands struktur och mål.