Utloppstrycket

Utloppstrycket är den trycknivå som råder vid utloppet av en komponent eller ett system i ett fluidtekniskt sammanhang. Det är den fluidtrycket som lämnar en del av en anläggning, till exempel ett pump- eller ventilsystem, och är ofta avgörande för hur mycket energi som återstår i flödet efter den aktuella processen. Utloppstrycket skiljer sig från ingångstrycket och tillsammans med tryckfall över komponenten beskriver det hur systemet överför energi till flödet.

Användning och betydelse

I hydrauliska och pneumatiska system används utloppstrycket för att bedöma och dimensionera downstream-anslutningar, rörverk, ventiler och annan utrustning. Det är en del av pumpens eller kompressorns arbetsområde, där man ofta talar om tryck- och flödeskurvor som relaterar genomströmning (q) till utloppstrycket (p_out). Viktiga faktorer som påverkar utloppstrycket är downstream-impedans, fluidens egenskaper (densitet, viskositet), temperatur och eventuella kvarvarande motstånd som följereglar i systemet erbjuder.

Mätning och referenser

Utloppstrycket mäts vanligtvis med tryckgivare vid utloppet, ofta angivet som absolut tryck eller man kan använda gauge-tryck relativt omgivande atmosfär. Vid dimensionering är det viktigt att skilja mellan absolut och gauge-tryck, eftersom referensnivån påverkar beräkningar av energiförlust och systemets prestanda.

Relaterade begrepp

Utloppstrycket står i relation till ingångstrycket och tryckfallet över komponenten, där Δp = p_in − p_out. I olika sammanhang kan utloppstrycket vara nära omgivningstrycket (till exempel vid öppet utlopp) eller uppgå till höga värden i slutet av en rörledning eller i processindustrin.