Utfallsindikatorer

Utfallsindikatorer är mått som används för att beskriva vilka effekter ett program eller en insats har på individer, grupper eller samhället i stort. De fångar förändringar som kan kopplas till programmets mål och som speglar vad som uppnåtts när åtgärder genomförs. Det är vanligt att skilja utfallsindikatorer från processindikatorer (hur arbetet utförs) och outputs eller leverabler (vad som levereras). Utfallsindikatorer används för uppföljning, utvärdering och kommunikation av resultat till beslutsfattare och finansiärer.

Bra utfallsindikatorer följer SMART-principen: de är specifika, mätbara, uppnåbara, relevanta och tidsbundna. Oftast kopplas de till en baslinje och ett mål, och uppföljning sker över en definierad tidsperiod. Data kan hämtas från enkäter, administrativa register, observationer eller experiment- och quasi-experimentstudier som stödjer tolkning av kausalitet. Vanliga utmaningar är attribution (i vilken grad förändringen beror på insatsen), tidsfördröjningar mellan åtgärder och effekt, samt datakvalitet och jämförbarhet.

Exempel på utfallsindikatorer: andel deltagare som får fast jobb inom 12 månader efter programmet; ökningar i inkomst eller bättre utbildningsresultat; förbättrad hälsa eller livskvalitet; minskning av riskbeteenden eller utsläpp beroende på insatsens inriktning.

Användningen av utfallsindikatorer gör uppföljningar mer informerade, stöder effektivisering och ökar transparensen i relation till mål och resurser.