Ureaktivt

Ureaktivt är ett svenskt ord som beskriver materia eller förhållanden med mycket låg benägenhet att genomgå kemiska reaktioner. Begreppet är relativa och beror på faktorer som temperatur, tryck, lösningsmedel och närvaro av katalysatorer eller starka oxidationsmedel. Reaktivitet påverkas av elektronfördelning, bindningsstyrka och yta som kan skyddas genom passivation. Även ämnen som uppfattas som ureaktiva kan reagera under extrema förhållanden eller i närvaro av speciella katalysatorer.

Exempel på ureaktiva ämnen är ädelgaserna helium, neon, argon, krypton och xenon, som har fulla valensskal och mycket låg benägenhet att bilda föreningar. Nitrogen är relativt inaktivt under rumstemperatur, och vissa metaller som guld och platina uppvisar stark motstånd mot oxidation. I praktiken används ureaktivitet som ett begrepp när man beskriver ämnens beteende i luftfria eller skyddade miljöer.

Användningar och betydelse: ureaktivitet utnyttjas ofta för att hindra oönskade reaktioner. Inerta atmosfärer används vid hantering av känsliga ämnen, i gloveboxar och vid svetsning för att skydda mot oxidation. Inerta gaser används också som skyddsförråd och som nödlager i kemisk och industriell verksamhet. Nieuwanser som passivationstekniker och att vissa metaller får oxidskikt som gör dem mindre reaktiva bör noteras.

Begränsningar: ingen substans är absolut icke-reaktiv. Även ureaktiva ämnen kan reagera under höga temperaturer, med starka oxidationsmedel eller i närvaro av katalysatorer, och vissa ytskikt kan ge intryck av passivitet som lätt kan brytas under rätt omständigheter.