Uppströmshastighet

Uppströmshastighet är hastigheten hos en vattenström i riktning uppströms, det vill säga mot källan i ett vattendrag. Begreppet beskriver den komponent av flödeshastigheten som ligger i uppströmsriktningen och kan definieras som v_up eller u_up, beroende på koordinatsystem.

I de flesta floder dominerar nedströmsrörelsen och uppströmshastigheten är därför mycket liten. Uppströmshastighet uppträder främst i områden där det finns en kraft som driver vattnet mot källan, till exempel i estuarium som utsätts för tidvatten, eller i kanaler och dammar där backflöde förekommer. Lokala variationer i bottnens topografi och närvaro av dammar eller reglerbara öppningar kan också ge uppströmsrörelser under vissa tider.

Mätning och användning: För att kartlägga uppströmshastigheten används ofta flödesmätningar med akustiska eller mekaniska instrument. Acoustic Doppler Current Profiler (ADCP) ger hastighetsprofiler i flera dimensioner och kan isolera uppströmskomponenten. Ytbaserade radarsystem och in-situ-sensorer används också. I hydrodynamiska modeller används uppströmskomponenten för att förutsäga backvatteneffekter, sedimenttransport samt spridning av organismer. Den är särskilt relevant vid dimensionering av vattenkraft, reglering av dammar och anpassning av navigering, samt i studier av fiskvandring i temporära eller tidevattendrivna system.

Se även: hydrodynamik, tidvatten, estuarium, backvatten, vattenkraft.