backvatteneffekter

Backvatteneffekt är ett hydrodynamiskt fenomen där vattenytan stiger uppströms ett hinder i en flod, kanal eller tidvattenmiljö när avrinningen inte är tillräckligt stor för att passera hindret vid rådande förhållanden. Effekten uppstår bakom konstruktioner som dammar, luckor, slussar, broar och andra infrastrukturer som ändrar vattennivån. Backvatten uppkommer särskilt när flödet är underkritiskt och störningar i flödet sprids uppströms som långsamma gravitationsvågor.

Principen är att hindret sänker den hydrauliska gränslinjen nedströms och tvingar vattennivån att stiga uppströms tills ett nytt jämviktsförhållande uppnås. Den uppkomna backvattenskurvan och dess längd påverkas av avrinningens storlek, kanalens lutning och ruffning, hinderets egenskaper samt tailwater-nivån nedströms hindret. Förhållandena kan göra backvattnet längre eller kortare beroende på flödet; ofta är effekten starkare vid låga flöden och minskar när flödet ökar.

Konsekvenserna av backvatteneffekten är bland annat förändrad sedimenttransport och sedimentansamling uppströms hindret, påverkan på navigering och vattenförsörjning samt påverkad habitat och ekosystem. I praktiken måste hydrauliska konstruktioner och vattenförvaltning ta hänsyn till backvatten när man bedömer regleringens eller dammens påverkan på översvämningsrutiner, avrinning och vattenintag.

Bedömning och hantering sker ofta med hydrodynamiska modeller (1D/2D) och.gradvis varierande flödes-beräkningar, samt empiriska flödes- och nivåmätningsdata. Åtgärder kan innefatta optimering av dam- och slussreglering, förbättrade avlastnings- eller fiskpassager, och sedimenthantering för att begränsa backvattnets längd och effekter.