Uppmätning

Uppmätning är en verksamhet inom geodesi och lantmäteri som går ut på att bestämma exakt läge och höjd för punkter och objekt på marken. Den används framför allt för fastighetsbildning och gränsdragning, för byggprojektering och som underlag för kartor samt planer. Uppmätning kan även ligga till grund för topografisk kartläggning och olika planerings- och miljöstudier.

Processen innefattar planering, fältarbete och efterbearbetning. Under fältarbetet utförs horisontella och vertikala mätningar med verktyg som GNSS-mottagare, totalstationer och nivåinstrument. Avståenden och vinklar dokumenteras och kopplas till ett geodetiskt kontrollnät. Efter fältarbetet behandlas data i datorer, vilket resulterar i georefererade planritningar och databaser samt osäkerhetsuppskattningar och kvalitetskontroller. I mer komplexa projekt används även fotogrammetri och laserscanning som komplement.

Resultatet av uppmätningen är kartor, fastighetsritningar, länkar till inmåttnings- eller stakinginstruktioner samt dokumentation som kan ligga till grund för bygglov, fastighetsregister och exploateringsarbete. Uppmätning utförs av behöriga lantmäterier eller av företag med uppdrag från myndigheter och fastighetsägare, ofta under tillsyn av relevanta myndigheter.

I Sverige följs nationella standarder och referenssystem, bland annat SWEREF 99 som geografiskt referenssystem och RH2000 som höjdsystem. Uppmätningen syftar till noggrannhet, reproducerbarhet och tydlig dokumentation för rätts- och byggprocesser.