Upplösningsomvandling

Upplösningsomvandling är processen att omvandla en digital bild eller signal mellan olika upplösningar eller samplingsfrekvenser. Den omfattar uppskalning (upsampling) och nedskalning (downsampling). Vid uppskalning ökas antalet pixlar, vid nedskalning minskas antalet pixlar. Omvandlingen kan också påverka färgrymd och bitdjup.

Vanliga metoder är interpolationbaserade tekniker. Nearest neighbor ger snabba men blockiga kanter. Bilinear och bicubic interpolation ger mjukare övergångar. För nedskalning används ofta lågpassfiltrering för att minska aliasing.

Mer avancerade metoder inkluderar superupplösning, ofta baserad på maskinlärning. Dessa försöker återuppbygga högfrekvent information, antingen från flera bilder eller ur en enda bild. Det finns learning-baserade och klassiska metoder beroende på tillämpning.

Användningsområden omfattar fotografi, videoproduktion och fjärranalys. Kvalitet bedöms med mått som PSNR eller SSIM, men mänsklig uppfattning är central. Det är viktigt att ta hänsyn till färgrymd, gamma och antialiasing för att undvika artefakter som blur eller moiré.