bitdjup

Bitdjup, eller bit depth, är inom digitalt ljud antalet bitar som används för att representera varje ljudprov i en digital vågform. Det avgör hur många olika amplitudnivåer som kan representeras per prov och därmed det dynamiska omfånget samt mängden kvantiseringsljud. Bitdjup är oberoende av samplingsfrekvens, som anger hur ofta prover tas per sekund och därmed frekvensomfånget.

Med N bitar finns 2^N olika nivåer. Dynamiskt omfång ≈ 6.02N + 1.76 dB. Exempel: 8 bitar ≈ 48 dB, 16 bitar ≈ 96 dB, 24 bitar ≈ 144 dB. 32-bitars flyttal (32-bit float) används i professionell ljudproduktion för stort headroom och underredigering; lagring sker ofta i 16- eller 24-bit heltal eller i 32-bit float i arbetsfiler.

Ökat bitdjup förbättrar kvantiseringsljud och headroom men ökar filstorlek och krav på minne. Under inspelning används ofta 24-bit för större dynamik; CD-ljud och många konsumentformat använder vanligtvis 16-bit. Vid nedskalning till ett lägre bitdjup används dithering för att reducera hörbar kvantiseringsdistortion.

Vanliga format: PCM-ljud i WAV och AIFF kan lagra olika bitdjup och även 32-bit float i arbetsfiler; FLAC och andra förlustfria format lagrar vanligtvis 16 eller 24 bit heltalsvärden.

Sammanfattningsvis beskriver bitdjup precisionen i varje prov och påverkar ljudets dynamik och brusgolv, vilket tillsammans med samplingsfrekvens och bearbetning påverkar den upplevda ljudkvaliteten.