Upplösningsoberoende

Upplösningsoberoende är ett begrepp inom grafik och digitalt innehåll som beskriver förmågan att visas eller utskrivas med bibehållen skärpa och proportioner oavsett vilken upplösning som används. Det uppnås framför allt genom att beskriva bilder och text med vektorbaserade former eller matematisk beskrivning i stället för en fast matriss av pixlar. Då kan innehållet skalas upp eller ned utan kvalitetsförlust, vilket är särskilt viktigt för användargränssnitt, diagram och logotyper.

Vanliga tekniker för upplösningsoberoende är vektorbaserad grafik (t.ex. SVG, PDF, EPS) och teckensnittsbaserad text (TrueType/OpenType) som renderas vid olika DPI. Ikoner och grafik i moderna applikationer används ofta i vektorform eller som skalbara symboler. Rastergrafik som PNG eller JPEG saknar normalt denna egenskap eftersom deras pixlar är fasta. I trycksammanhang kan även vektordata omvandlas till mycket hög upplösning vid utskrift för att bevara kvaliteten.

Fördelarna inkluderar konsekvent utseende över olika skärmar och utskrifter, skarpt skalat resultat och ofta mindre filer för enkla grafiska element. Begränsningar innefattar fotorealistiska bilder där raster är mer praktiskt, samt att komplexa effekter eller mycket detaljerade bilder kan kräva rasterarbete eller extra beräkningar vid renderingen.

Användningar finns inom webbdesign, skalbara ikoner, trycksaker och programvarugränssnitt. Praktisk implementering kräver ofta verktyg och format som stödjer vektoromvandling och anpassad rasterisering vid olika DPI, samt responsiv layout som anpassar storlek utan kvalitetsförlust.