Underhållsnivån

Underhållsnivån är den specificerade graden av underhåll som krävs för att ett system, en maskin eller en infrastrukturanläggning ska behålla önskad funktion, tillförlitlighet och säkerhet. Den används som en referens för planering, kostnadsberäkning och beslut om vad som behöver göras när.

Valet av underhållsnivå styrs av faktorer som verksamhetens krav, risker (risk för funktionsbortfall och konsekvenser), användningsintensitet och kostnader. En högre underhållsnivå innebär oftast fler förebyggande åtgärder och inspektioner, medan en lägre nivå kan öka risken för plötsliga fel och avbrott.

För att fastställa underhållsnivån används metoder som risk- och kritikalitetsbedömning, livscykelkostnadsanalys och tillståndsbaserad underhåll. Data från historik, felrapporter och drifttider används för att sätta mål och intervaller. Verktyg som FMEA, RCA och condition monitoring är vanliga inslag.

Implementationen innefattar att definiera vilka uppgifter som ingår (till exempel förebyggande underhåll, övervakning, kalibrering och reservdelar), hur ofta åtgärderna ska utföras och vilka resurser som krävs. Det påverkar arbetsorder, underhållsbudget och spårning av prestanda, där nyckelindikatorer som tillgänglighet, underhållsbacklog och kostnad används för uppföljning.

Underhållsnivån är ofta kopplad till policyer, serviceavtal och upphandlingsrutiner. Den bör revideras regelbundet när ny information erhålles eller när driftkrav ändras. I olika branscher, som produktion, energi och kollektivtrafik, kan krav på underhållsnivån variera beroende på kritikalitet och konsekvenser vid fel.