UHFkanaler

UHFkanaler är de transmissionskanaler som används inom ultrakortvågsbandet, vanligtvis mellan cirka 300 MHz och 3 GHz. Inom detta spektrum delas varje kanal upp i fasta frekvensband med en bestämd bandbredd, ofta 6 eller 8 MHz beroende på standard och region. I praktiken innebär det att flera program kan sändas inom en enda kanal genom multiplexning.

Användning och exempel

Historiskt och i modern tid dominerar UHFkanalerna marknära television (digital terrestial TV, DTT) där DVB-T och DVB-T2 används i många länder. En kanal kan bära flera program och därmed ge utrymme för ett större kanalutbud jämfört med VHF-området. Förutom TV används UHF-områden också för andra typer av kommunikation, såsom punkt-till-punkt-länkar, trådlöst bredband, samt vissa militära och industriella system. Del av UHF-bandet har omfördelats till mobilkommunikation i senare spektrumuppgraderingar, vilket har lett till omplanering eller nedläggning av vissa kanalfronter.

Tekniska egenskaper

UHF-signalernas kortare våglängd möjliggör små mottagnings- och sändarantenner och gynnas av line-of-sight, särskilt i urbana miljöer där reflektioner bidrar till mottagning. Samtidigt gör högre frekvenserna byggnader och avstånd mer känsliga för hinder och signalförluster. Digitala system förbättrar spektrumeffektiviteten och gör det möjligt att sända flera program inom samma kanal.

Reglering och planering

Frekvensresurserna inom UHF-tjänster regleras av nationella myndigheter och telekommunikationsoperatörer. I många länder genomförs frekvensplanering och spektrumförändringar för att frigöra delar av UHF-bandet för andra tjänster, vilket kan kräva omplacering av sändningar eller uppgradering till nya standarder.