Tvärsnittsmetoden

Tvärsnittsmetoden, eller tvärsnittsstudie, är en studiedesign där data samlas in vid en specifik tidpunkt eller under en kort tidsperiod. Den ger en ögonblicksbild av hur vanligt ett visst tillstånd, beteende eller en exponering är i en population. Data hämtas ofta via enkäter, intervjuer, kliniska undersökningar eller registerutdrag, och urvalet utformas för att spegla målpopulationen vid studiens genomförande.

Tvärsnittsstudier används både för beskrivande syften och för analytisk forskning. De kan uppskatta prevalensen av sjukdomar, riskfaktorer eller beteenden samt undersöka samband mellan variabler, som rökning och lungfunktion eller kostvanor och blodtryck. Eftersom exponering och utfall mäts samtidigt visar studien associationer men kan inte fastställa orsakssamband.

Styrkorna är att designen är relativt billig, snabb och passar bra för att få en översikt över ett hälsotillstånd i en population. Begränsningar inkluderar bristande tidsmässig ordning, vilket gör det svårt att avgöra vad som föregick vad, samt risk för bias vid deltagande och minnesfel. Analys använder ofta prevalensmått; i analytiska studier kan odds ratio eller riskdifference beräknas, ofta med justering för ålder, kön och andra confounders.

Användningsområden inkluderar folkhälsoundersökningar, hälsoövervakning och socialvetenskaplig forskning där man vill få en snabb bild av hur vanor och tillstånd är fördelade i befolkningen. Tvärsnittsdata kan också ligga till grund för hypotesgenerering och kompletteras ofta med longitudinal forskning för att undersöka tidsmässiga relationer.