Tumörantigen

Tumörantigen är ett ämne som uppvisar igenkänning av immunförsvaret och som är associerat med tumörceller. Ursprunget till tumörantigen kan vara mutationer, virusinfektioner eller överuttryck av normalt uttryckta proteiner. Klassificering används för att beskriva deras förekomst i tumörer.

Tumörspecifika antigener (TSA) finns endast i eller mycket sparsamt i normala vävnader och uppstår ofta till följd av somatiska mutationer eller virusrelaterade onkogener. Exempel är neoantigener som bildas av tumörens unika mutationer och vissa oncofetal antigen som återfinns i tumörer men inte i friska vuxna vävnader. Tumörantigener associerade med tumörer (TAA) uttrycks också i normala celler men överuttrycks eller förekommer i missanpassade sammanhang i tumörer, till exempel överuttryck av proteiner som tyrosinkinaser eller cytokeratiner.

Cancer-testis antigener (CTA) är en särskild undergrupp som uttrycks i många tumörer och i begränsad mängd i normala könsceller; exempel inkluderar MAGE-familjen och NY-ESO-1. Övriga TAA innefattar överuttryckta normalantigener såsom CEA eller HER2/ERBB2.

Funktion och immunologi: Tumörantigen presenteras av MHC-molekyler och kan aktivera cytotoxiska T-celler eller hjälpar-T-celler. Läsning av antigenet påverkar hur starkt immunsvaret blir.

klinisk betydelse: Tumörantigen används i forskningen för utveckling av cancervacciner, särskilt personligt anpassade vacciner mot neoantigener. Immunterapier som checkpoint-hämmare, adoptiv T-cellsterapi och TCR-gated behandling kan rikta sig mot specifika tumörantigen. Diagnostiskt kan antigenprofil och immunohistokemiska tester bistå i diagnostik och prognostik. Kritik och utmaningar inkluderar antigens heterogenitet, immuntolerans och risk för autoimmunitet.