Trådresistor

Trådresistor, ofta kallad wire-wound resistor, är en typ av elektrisk resistor där resistansen bildas av en längd resistiv tråd som lindas runt en isolerande kärna. Vanliga trådmaterial är nickel-krom, manganin eller konstantan. Resistansen bestäms av trådens längd, tvärsnitt och materialets resistivitet. Tråden kopplas till ledare i de båda ändarna och ofta skyddas enheten av en beläggning eller kapsling.

Constructionen innebär att en resistiv tråd lindas runt en keramisk eller glasfiberkärna och så småningom binds vid ändterminalerna. Den kan vara cementerad eller emaljerad för skydd och termisk ledning. I vissa konstruktioner används en keramisk eller metallkapsling för bättre mekanisk stabilitet och värmeavledning. Låg induktans kan uppnås genom särskilda lindningar eller kammade konstruktioner, men generellt behåller trådresistoren en märkbar induktans eftersom tråden är lindad.

Egenskaperna varierar med materialval och konstruktion. Trådresistorer erbjuder hög effekt per enhet och god mekanisk robusthet, samt relativt bra långtidstabilitet och temperaturbeständighet, beroende på typ. De har dock oftare en betydande induktans och större temperaturkoefficient jämfört med plana metallfilmresistorer, vilket gör dem mindre lämpliga i högfrekventa eller mycket precisa applikationer. Toleranser ligger vanligtvis mellan några få procent upp till omkring 1–2 procent i specialfall.

Användning och val: trådresistor används där hög effekt och pålitlighet krävs, till exempel i effektförstärkare, strömidentifiering, motstånd i strömförsörjningar och snabbstyrning. Vid val beaktas effektklass, motståndsvärde, tolerans, temperaturkoefficient och induktans samt behov av kylning.