Träslagen

Träslagen är de olika träarter som används som råvara i skogsbruket och träindustrin för produktion av allt från konstruktionselement till möbler. Begreppet används för att beskriva materialval baserat på träslagets egenskaper och ursprung. I svensk språkbruk delar man ofta in träslagen i två huvudgrupper: barrträd och lövträd.

Barrträd kännetecknas av nålliknande blad och oftast barrande bladverk, är vanligtvis högre och snabbarväxande, och de har ofta lägre densitet än många lövträd. Vanliga svenska träslag i denna grupp är gran, furu och lärk. De är lätta att arbeta, lämpar sig väl för konstruktion, virke och träfiberprodukter, och svarar bra på torkning och behandling. Anläggningar, byggnation och massaframställning är typiska användningsområden.

Lövträd kännetecknas av breda blad och ofta större ådringar; de flesta är hårdare och tätare än många barrträd. Vanliga lövträd i Sverige inkluderar ek, bok, björk, ask och alm. Dessa träslag används ofta i möbler, golv, snickerier och dekorativa ytor; vissa är mycket hållbara utomhus utan särskild behandling (t.ex. vissa ekarter). Andra lövträd används där estetiskt utseende och arbetsbarhet är viktigt.

Valet mellan träslag styrs av krav på styrka, hållbarhet, vikt, utseende och kostnad. Produktionssystemen och marknaderna påverkas av tillgång, geografisk regionalitet och certifiering (såsom FSC och PEFC). Träslagens bruk och utveckling följer ofta regionala skogsresurser och hållbarhetsmål.