Tryckökning

Tryckökning är processen eller tillståndet att trycket i ett system ökar jämfört med tidigare. Begreppet används inom flera fält, bland annat fysik, meteorologi, teknik och medicin. Tryck definieras som kraft per yta och mäts vanligtvis i pascal (Pa). Vanliga enheter är även bar (1 bar = 100 000 Pa) och atmosfär (1 atm ≈ 101 325 Pa). I praktiken kan man tala om absolut tryck eller gauge-tryck (tryck över atmosfäriskt tryck).

Orsaker till tryckökning varierar mellan sammanhang. I gaser uppstår tryckökning ofta genom kompression (minskad volym), uppvärmning vid konstant mängd gas (enligt idealgaslagen ökar trycket med temperatur när volymen är konstant) eller tillförsel av materia som ökar tryck i slutsystemet. I vätskor ökar trycket ofta med djupet på grund av den vätskans vikt, vilket beskrivs av hydrostatisk tryckberäkning: trycket ökar med höjden under ytan. I dynamiska flöden kan trycket öka lokalt som resultat av hastighetsändringar och flödeskraft (dynamic pressure).

Effekter och risker av tryckökning varierar med systemet. Förändringar i tryck kräver ofta kontroll och säkerhetsskydd, såsom ventiler, tryckavlastning och rätt dimensionerade behållare. Mätning av tryck sker med instrument som manometer, barometer och manöverdon för sensorer; det är vanligt att mäta absolut eller gauge-tryck beroende på applikationen.

Användningsområden inkluderar design av hydrauliska system, väderprognoser och studier av geologi och medicinska tillstånd där ökat tryck kan ligga bakom symptom eller behandlingar.