Tryckluftslagring

Tryckluftslagring är en energilagringsteknik som lagrar energi i form av komprimerad luft. Energin lagras genom att luft pressas till högt tryck och lagras i geologiska hålrum eller i tryckkärl. När energi behövs frigörs luften och expanderar genom turbiner som genererar elektricitet. För att öka verkningsgraden används ofta värmen som uppstår vid kompressionen, eller värmen lagras separat och återanvänds vid expansion.

Den vanligaste varianten kallas CAES (compressed air energy storage). I konventionell CAES värms luften upp under kompressionen, och värmen hanteras ofta som en förlust när expansion sker. Mer avancerade koncept försöker lagra och återanvända värmen (adiabatisk CAES) eller hålla luftens temperatur konstant under kompression (isoterma eller liknande lösningar) för att uppnå högre effektivitet. Olika varianter skiljer sig främst åt hur värmehanteringen hanteras, vilket påverkar totala verkningsgraden.

Lagring sker huvudsakligen i underjordiska faciliteter såsom saltkavern i saltformationer, akviferer eller uttömda gasreservoarer. Dessa geologiska lösningar gör det möjligt att lagra stora volymer luft och därmed mycket energi, men de är starkt beroende av lokal geologi och infrastruktur. Kapaciteten mäts i effekt och energi, vanligtvis i MW och MWh eller GWh.

Fördelarna med tryckluftslagring inkluderar möjligheten till storskalig och långvarig energilagring som kan stödja hög andel förnybar kraft och förbättra nätets tillförlitlighet. Begränsningar är bland annat geografiskt beroende, höga initiala investeringskostnader, energiförluster och miljöeffekter vid underjordisk lagring.