Tryckkonservering

Tryckkonservering är en metod för att göra livsmedel hållbara genom uppvärmning under tryck. Genom att höja koktemperaturen över 100 °C med hjälp av ånga i ett slutet konserveringskärl uppnås cirka 115–121 °C. Denna höga temperatur är nödvändig för att döda bakterier, mögel och särskilt botulinumtoxiner i livsmedel med låg syrahalt. Metoden används främst för livsmedel med låg syrahalt, såsom kött, fågel, fisk, bönor, grönsaker och soppor. Livsmedel med hög syrahalt kan oftast konserveras i vattenbad.

Utrustningen består av en tryckkanner eller tryckkärl, ofta utrustad med regulator som kan hålla ett stabilt tryck. Vissa modeller använder en manometer (dial gauge) och andra en viktbaserad reglering. Kärlet måste vara avsett för livsmedel, korrekt tät och konstruerat för att uppnå och bibehålla rätt temperatur och tryck. Förberedelser inkluderar rena glasburkar och tätt locket som kan förseglas under behandlingen.

Säkerhet är central vid tryckkonservering. Följsamhet till beprövade recept och rätt bearbetningstider är viktigt, särskilt vid högre höjder där koktemperaturen minskar. Botulismrisk förebyggs genom rätt kombination av livsmedel, tryck och behandlingstid. Kontrollera att locket tätar ordentligt, förvara konserverade livsmedel svalt och mörkt samt märka med innehåll och datum.

Historiskt utvecklades tryckkonservering under 1800- och 1900-talen som ett sätt att förlänga livsmedelslagring och utöka tillgången till säkra livsmedel. I många länder används tryckkonservering tillsammans med vattenbadkonservering, beroende på livsmedlets syrahalt.