Tryckhållandet

Tryckhållandet beskriver en avsiktlig upprätthållande av trycket i ett system på en vald nivå. Begreppet används inom teknik och naturvetenskap för att ange att man håller trycket konstant eller inom ett säkert intervall, trots störningar som förändringar i flöde eller temperatur. Ordet kommer från tryck och hållandet.

I praktiken uppnås tryckhållandet med hjälp av styrsystem: reglerventiler och säkerhetsventiler som ställer in det nominella trycket, sensorer som övervakar det faktiska trycket och ställdon som justerar ventiler eller pumpar för att motverka störningar. Inom hydraulik och pneumatik används ofta sluten styrning med återkoppling och regleralgoritmer som PID. Inom ventilation och klimatanläggningar används tryckhållandet för att hålla zontryck och förhindra oönskat luftinträde.

Dynamiken beskrivs med tryck–volymrelationer och flödesekvationer. För inkompressibla vätskor följer trycket vanligtvis kraft och area; för komprimerbara gaser används ideal gas-lagen eller realgasmodeller, vilket ger differentialekvationer som kopplar tryck till volymförändringar och tid.

Vanliga måttenheter är pascal, bar eller psi. Instrumentering inkluderar tryckgivare, manometer och differenstryckssensorer. Säkra och tillförlitliga system kräver regelbunden underhåll, korrekta gränsvärden i regulatorer samt läcktestning i enlighet med tillämpliga standarder.

Termen används framför allt i tekniska sammanhang i svensk ingenjörslitteratur och industriell praktik. Se även tryckreglering, differentialtryck, regulator och sluten styrning.