Tryckfall

Tryckfall är skillnaden i tryck mellan två punkter i ett vätske- eller gasflöde och betecknas ofta Δp. Det uppstår när flödet möter motstånd i ledningar och komponenter som rör, ventiler, filter och tätningar. Tryckfallet är ett centralt begrepp inom hydraulik och pneumatik och används för att bedöma energiförluster och flödeskapacitet i ett system.

Beräkning och principer: För inkompressibla flöden används ofta Darcy–Weisbach-formeln Δp = f (L/D) (ρ v^2 / 2), där f är friktionsfaktorn, L längd, D diameter, ρ densitet och v medelhastighet. I laminärt flöde kan Hagen–Poiseuille-formeln Δp = 8 μ L Q /(π r^4) tillämpas. Vid gasflöden och högre hastigheter krävs modeller för kompressibla flöden och hänsyn till temperatur- och densitetsförändringar.

Faktorer som påverkar tryckfallet inkluderar flödeshastighet, rörgeometri (diameter och längd), vätskans eller gasens viskositet och densitet samt förekomsten av igensättningar eller andra motstånd i komponenter.

Mätning och användning: Tryckfall mäts med differentialtrycksmätare eller manometer mellan två punkter. Analys av tryckfallet används för att dimensionera rörledningar, övervaka igensättning, styra pumpar och reglerventiler samt bedöma systemets energiförbrukning och prestanda.

Se även: tryck, differentialtryck, flödesmotstånd.