Tristimulusvärdena

Tristimulusvärdena är de tre siffrorna X, Y och Z som beskriver hur en viss ljuskälla eller yta upplevs färg av en standardobservers synsystem. De introducerades av CIE i samband med den första färgreferensstandarden år 1931 och är grunden för att beskriva färger i ett enhetligt referenssystem som kan användas över olika enheter och processer.

Tristimulusvärdena beräknas genom att integrera den spektrala kraftfördelningen S(λ) hos ljuset med de färgmatchesfunktioner som tillhör en standardobservers 2° eller 10°. Formlerna är X = k ∫ S(λ) x̄(λ) dλ, Y = k ∫ S(λ) ȳ(λ) dλ, Z = k ∫ S(λ) z̄(λ) dλ, där x̄(λ), ȳ(λ), z̄(λ) är färgmatchesfunktionerna och k är en normaliseringskonstant som beror på ljuskälla och observer. Vanligtvis väljs k så att Y motsvarar luminansen för en referensvit.

Y-värdet är särskilt kopplat till upplevd ljusstyrka, medan X och Z representerar de kromatiska komponenterna. Från X, Y och Z kan man beräkna kromatiska koordinaterna x = X/(X+Y+Z) och y = Y/(X+Y+Z), vilka används i chromaticity-diagrammet. Tristimulusvärdena är fundamentala för omvandling till andra färgrymder, som sRGB, CIELAB eller CIEXYZ, och för färghanteringsändamål.

Begränsningar innefattar beroende av vald observer och illuminant; olika spektra kan ge samma tristimulusvärden (metamerism), vilket gör toleranser och konverteringar viktiga i praktiken.