Transkriptionerna

Transkriptionerna är den svenska beteckningen för pluralformen av ordet transkription. Begreppet används i flera skolor och sammanhang och avser olika former av överföringar eller uppteckningar av information från en representation till en annan. Inom språkvetenskapen syftar transkriptionerna oftast till sätt att skriva ned talat språk i skrift eller symbolsystem. Inom biologi används termen för processen där en DNA-mall används som guide för att syntetisera RNA.

Inom språkvetenskapen används transkriptioner för att representera ljudsystem och uttal i ett språk. Den vanligaste standarden är det internationella fonetiska alfabetet, IPA, som möjliggör jämförande markering av språkets ljud oavsett skriftsystem. Det finns breda (fonemiska) transkriptioner som fångar skillnader som är betydelsebärande, och snäva (fonetiska) transkriptioner som också noterar detaljer som artikulatorisk kvalitet, längd och prosodi. Transkriptioner används i fältarbete, ordboksarbete, språkinlärning och språkutvecklingsforskning och finns i olika digitala format.

Inom molekylärbiologi refererar transkriptionerna till processen att producera RNA från en DNA-mall. RNA-polymeras börjar vid en promotor och bildar en RNA-kedja som är komplementär till DNA-mallen. Denna RNA används sedan i proteinsyntesen. Transkriptioner kan studeras med metoder som RT-PCR, RNA-seq och andra höggenomiska tekniker och uppträder i olika celltyper och fysiologiska tillstånd.

I akademiska texter används tydlig terminologi och standardiserade format för transkriptioner för att underlätta jämförelse och replikation. Inom språkvetenskapen är ISO-standarder och IPA-verktyg vanliga, medan i biologi följs biologiska databaser och publikationsriktlinjer.