Transitströmmar

Transitströmmar är flöden av passagerare inom ett kollektivtrafiknät som passerar genom systemet som en del av en längre resa. Begreppet omfattar både genomresor som passerar via knutpunkter utan att ha sitt ursprung eller slutmål där, och resor som kräver ett eller flera byten inom nätet. Fokus ligger på resor som inte avslutas i den studerade platsen utan rör sig genom den som en länk i en större rutt.

Flödena mäts och modelleras vanligtvis med ursprung–destination-matriser, biljett- och kortloggar, samt data från sensorer och automatiska passersystem. Anonymiserad mobilitetsdata, Wi-Fi-sensorer och manuell biljettäkring kompletterar ofta. Resultaten kanPresenteras som flödeskartor eller som nätverksbaserade värmekartor för att visa vilka linjer, knutpunkter och tider som har störst genomströmning. Genom att analysera transitströmmar kan man få insikt i hur ett nätverk används i praktiken, inte bara hur många som går ombord vid en viss hållplats.

Användningen av transitströmmar ligger i att informera planering och drift. De hjälper till att dimensionera turtäthet och plattformslängder, optimera byten vid knutpunkter, utforma nya linjer eller omläggningar, samt bedöma konsekvenser vid störningar eller större evenemang. De används också för att bedöma kapacitet, minska köbildning och förbättra upplevelsen i övergångar mellan olika linjer.

Begränsningar inkluderar integritet och bias i data, skillnader mellan vardag och helg samt att flöden kan förändras över tid. Det krävs ofta flera datakällor och försiktighet vid extrapolering av mätningar.