Tillväxttrenden

Tillväxttrenden är begreppet för ekonomins långsiktiga tillväxtbana, den takt med vilken produktionen normalt ökar över längre sikt när konjunkturfluktuationer inte påverkar. Den används ofta som proxy för potentialtillväxten, det vill säga den hållbara tillväxttakten utan att driva upp inflationen.

Tillväxttrenden skattas inte direkt utan beräknas genom statistiska metoder. Vanliga tillvägagångssätt inkluderar filter som Hodrick-Prescott för att extrahera trenden ur BNP-tidsserier, eller modellbaserade tillvägagångssätt som produktionsfunktioner där trendtillväxten bestäms av kapitalackumulation, arbetskraft och total faktorproduktvitet.

Faktorer som styr tillväxttrenden är främst produktivitetsutvecklingen, arbetskraftens storlek och struktur (ålder, deltagande), kapitalstockens omfattning och dess avskrivning samt institutionella och politiska faktorer som utbildning, forskning och innovation, och arbetsmarknadens regler. Teknologiska genombrott och policyreformer kan också påverka den långsiktiga utvecklingen.

I politiska sammanhang används tillväxttrenden för att bedöma attityder till sysselsättnings- och räntepolitik. Skillnaden mellan faktisk BNP och tillväxttrenden kallas produktionsgap och informerar om behov av stabiliseringsåtgärder eller reformer för att närma sig den långsiktiga normen.

Trenden är osäker och kan revideras när ny data kommer eller metoder förändras. Långsiktiga förändringar som demografi, teknologisk utveckling eller policyreformer kan förändra tillväxttrenden över tid. I Sverige och OECD-länder används begreppet ofta i prognoser och planering, där den potentiella tillväxttakten vanligtvis ligger i intervallet cirka 1–2 procent för många avancerade ekonomier.