Tidstämpling

Tidstämpling är processen att bifoga ett verifiable tidsstämpel på en digital artefakt för att visa att den existerade eller skapades vid en viss tidpunkt. Syftet är att skapa bevis för existens, ordning och integritet, vilket underlättar icke‑förnekelse och spårbarhet över tid. En tidsstämpel skyddas vanligtvis kryptografiskt och kan verifieras utan att man behöver ha originalfilen samtidigt.

Vanlig genomföring bygger på en betrodd tredje part som kallas time-stamping authority (TSA). Hela proceduren utgår från att man tar en hash av dataobjektet och skickar den till TSA, som returnerar ett tidsstämplat token. Token innehåller bland annat hashvärdet, en tidsstämpel och en digital signatur från TSA:n. Genom att lagra token tillsammans med eller separat från data kan man senare verifiera att data fanns vid den angivna tidpunkten. Standarder för tidsstämpling inkluderar RFC 3161 och ISO/IEC 18014:s Time-Stamp Protocol.

Det finns två huvudsakliga former: enkla tidsstämplar som genereras av ett system i användningen, och kryptografiska tidsstämplar som tillhandahålls av en TSA. Användningsområden är breda och inkluderar juridiska dokument, programvaruuppdateringar och signering, digitala kontrakt, digital forensik samt spårbarhet i leveranskedjor och arkivering.

Fördelarna är att man erhåller ett bevis på existens och tidsmässig ordning och att data sakens inte kan förändras utan att tiden förblir oförändrad. Begränsningarna inkluderar beroende av betrodd instans, behov av säkra tidskällor och hantering av långsiktig giltighet när kryptografi föråldras, samt integritets- och sekretessfrågor vid omfattande tidsstämpling.