Tidskvantum

Tidskvantum, eller tidens kvant, är en teoretisk föreställning att tiden inte är en öppen kontinuitet utan består av odelbara enheter. I sådana modeller skulle tidsutvecklingen ske i fasta intervall eller “tick” istället för att flyta fritt i en oavbruten ström. Det centrala påståendet är att varje tidsenhet är minst lika liten som den minsta möjliga tidsperiod som fysiken tillåter, ofta kopplad till den universella skalor som Planck-tiden representerar.

Planck-tiden, cirka 5,39 × 10^-44 sekunder, nämns ofta som en naturlig skala för tidskvantum. Men även om tidskvantum används som begrepp varierar teorierna: vissa modeller antar att tid är diskret i grundläggande processer, medan andra låter tid vara kontinuerlig i överensstämmelse med relativitetsteorins och kvantmekaniska principers prediktioner på de kända energi- och avstånds skalorna. Existerande experiment har ännu inte gett konklusiva bevis för tidskvantums verklighet.

Historiskt har idéer om en diskret tid framförts i olika “chronon”-modeller, där varje partikel eller process går igenom ett bestämt antal tidsenheter. Dessa idéer har varit föremål för omfattande teoretiska diskussioner om hur de skulle påverka dynamik, kausalitet och enhetlighet i kvantsystem samt hur de skulle vara förenliga med Lorentz-symmetri och relativitet.

Statusen inom modern fysik är att tiden vanligtvis behandlas som kontinuerlig i både kvantmekanik och allmän relativitet, och tidskvantum framstår som spekulativt. Forskningen inom kvantgravitation och teorier som försöker beskriva spacetime på mest fundamentala nivåer fortsätter dock att utforska möjligheten och konsekvenserna av en diskret tidsstruktur.