Termosätt

Termosätt, ofta kallat härdplast, är en grupp polymermaterial som genom kemisk härdning bildar ett tvärbundet nätverk. Till skillnad från termoplaster kan termosätt inte smältas om efter härdning; den kemiska strukturen gör materialet hårt och dimensionsstabilt vid höga temperaturer.

Härdning sker genom polymerisations- eller tvärbindningsreaktioner som initieras av värme, kemiska härdare eller strålning. Vanliga exempel är fenolformaldehyd (Bakelit), epoxi, melamin- och ureaformaldehyd samt omättade polyesterhartser. Dessa material karakteriseras av hög styvhet, god värme- och kemikalieresistens samt god elektrisk isoleringsförmåga.

Användningsområden inkluderar elektronikkomponenter, lim och beläggningar, fordons- och flygkompositer, köksutrustning och byggmaterial. Förstärkta härdplaster med glas- eller kolfiber används där kombinationen av låg vikt och hög hållfasthet krävs.

Återvinning av termosätt är svårare än av termoplaster eftersom materialet inte går att omsmälta; mekanisk återanvändning, kemisk återvinning (depolymerisation) och energiåtervinning är vanliga strategier, men ofta ekonomiskt eller tekniskt utmanande. Framställning och användning kan också ge upphov till miljö- och hälsorisker, särskilt vid användning av formaldehyd och andra flyktiga organiska föreningar, vilket har lett till strängare regler och forskning kring mer miljövänliga alternativa system.