Termoformning

Termoformning är en tillverkningsprocess där termoplastiska skivor värms upp till ett formbart tillstånd och formas mot eller i en form. Efter formgivningen kyls delen och beskärs för att behålla rätt geometri. Processen möjliggör delar med jämn tjocklek över större ytor och hanterar ofta komplexa former.

Processen består vanligtvis av förvärmning av skivorna, formning med vakuum eller lufttryck, samt kylning och beskärning. I vissa fall används plug-assisterad formning för bättre formprecision och tjocklekskontroll.

Vanliga varianter är vakuumformning (skivan sugs mot mallen), tryckformning (lufttryck pressar skivan mot mallen för högre detaljåtergivning), plug-assisterad vakuumformning och tvilling-skiktstermoformning där två skivor formas och sammanfogas.

Material som används inkluderar polystyren, ABS, PET/PETG, polykarbonat, HDPE, LDPE och PP. Skivtjocklekarna sträcker sig vanligtvis från cirka 0,25 mm till några millimeter, beroende på maskin, krav och efterbehandling.

Användningar inkluderar förpackningar (blister och klamskalförpackningar), fordonsinredning och hushållsprodukter, medicinska enheter, skyltar och arkitektoniska komponenter.

Fördelar: låga verktygskostnader och kort produktionstid jämfört med formsprutning, samt lämplighet för större delar och mellanstora volymer. Begränsningar: begränsad detaljrikedom, krav på avdragsvinklar och tjockleksvariationer, ytkvalitet och toleranser samt behov av efterbearbetning.

Termoformning utvecklades under 1930- och 1940-talen och är sedan dess en av de mest använda processerna för plastförpackningar och större delar.