Tabataprotokollen

Tabataprotokollet är en form av högintensiv intervallträning (HIIT) som utvecklades av den japanske forskaren Izumi Tabata och kollegor år 1996 vid National Institute of Fitness and Sports i Tokyo. Protokollet består av åtta upprepningar av 20 sekunder maximal eller nära maximal arbetsbelastning följt av 10 sekunder vila, vilket ger en total träningstid på fyra minuter. Ofta kompletteras passet med uppvärmning före och nedvarvning efter. Protokollet används ofta med cykling, löpning eller kroppsviktsövningar.

Originalstudien jämförde Tabataprotokollet med kontinuerlig måttlig intensitetsträning och fann att det gav större förbättringar i både aerob och anaerob kapacitet hos vältränade deltagare. Sedan dess har protokollet blivit vanligt inom fitness- och idrottsträning och används i olika sammanhang där kort, intensiv träning önskas. Resultat och praktiska tillämpningar kan variera mellan individer, och vissa kritiker påpekar att extremt hög intensitet inte passar alla. Det är viktigt med korrekt uppvärmning, teknik och återhämtning samt att anpassa övningar och intensitet efter personens fitnessnivå och hälsotillstånd.

Praktiska variationer inkluderar olika modaliteter som cykling, löpning, rodd eller kroppsviktsövningar. Tabataprotokollet kan användas som ett kort, effektivt inslag i en större träningsrutin, men bör användas med försiktighet av nybörjare eller personer med hjärt-kärlsjukdomar eller andra hälsorisker.