Säsongsinfluensautbrott

Säsongsinfluensautbrott är årliga utbrott av influensa, främst orsakat av influensavirusens typer A och B, som uppträder regelbundet varje år i tempererade regioner under höst–vinter och ofta året runt i tropiska regioner.

Smittspridningen sker främst via små droppar som bildas när en smittad person hostar eller nyser, samt genom beröring av ytor som är kontaminerade med virus. Infektionsperioden är oftast från ett dygn före symptom till cirka fem till sju dagar efter sjukdomens start hos vuxna; barn kan vara smittsamma längre.

Symtom inkluderar plötslig feber, torrhosta, ont i halsen, muskel- och ledvärk, trötthet och huvudvärk. De flesta blir friska inom några dagar till två veckor, men sjukdomen kan vara allvarlig och kräva vård, särskilt bland äldre, små barn, gravida samt personer med kroniska sjukdomar eller nedsatt immunförsvar.

Epidemiologi och säsong: i tempererade länder börjar influensan ofta få spridning i oktober–november och når toppar under vintermånaderna. I tropiska områden kan aktiviteten vara jämnare över året men med lokala toppmönster. Virus uppvisar antigen drift, små förändringar i ytproteiner, vilket gör att vaccinets sammansättning uppdateras årligen. Pandemier uppstår när nya stammar får bred spridning i befolkningen, men säsongsutbrott är vanliga årliga händelser med olika stammar.

Förebyggande och behandling: årlig vaccination mot de väntade stammarna rekommenderas för de flesta över sex månader. God handhygien, hostetikett och att stanna hemma vid sjukdom minskar spridningen. Vid hög risk eller svår sjukdom kan antivirala läkemedel (t.ex. oseltamivir) användas tidigt.

Övervakning: influensans övervakning bedrivs av WHO, ECDC och nationella folkhälsomyndigheter. Laboratoriebekräftelse sker vanligtvis med PCR, och övervakningen följs upp av foliationsstatistik och stamcirkulation.