Säkerhetstjänsterna

Säkerhetstjänsterna är en samlingsbenämning för statliga myndigheter som ansvarar för nationell säkerhet, inklusive skydd mot spionage, terrorism och andra hot samt skydd av kritisk infrastruktur och samhällsfunktioner. Verksamheten omfattar underrättelseinhämtning, motspionage, förebyggande av terrorism, säkerhetsskydd för myndigheter och företag, samt cybersäkerhet och krisberedskap.

De arbetar ofta över gränser och inom ramen för statlig säkerhetspolitik med olika instrument: underrättelseverksamhet, säkerhetsprövningar och skydd av nyckelfunktioner samt åtgärder för att stärka samhällets motståndskraft mot cyber- och informationshot. De samarbetar med polis, åklagarväsendet och civila myndigheter samt internationella partners för att förebygga och avvärja hot.

I Sverige är Säkerhetspolisen (Säpo) central för nationell säkerhet och mot terrorism, samt för förebyggande av spionage. Försvarets radioanstalt (FRA) ansvarar för signalsäkerhet, signalspaning och skydd av samhällsviktig information. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) koordinerar civil beredskap och samhällets motståndskraft, inklusive cyberförsvar. Polisen utför vardaglig brottsbekämpning och samarbetar med Säpo och andra myndigheter i hotbedömningar och åtgärder. Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) övervakar personuppgiftslagstiftningen och skydd av privatlivet i verksamheten.

Översyn och utmaningar: i demokratiska samhällen är säkerhetstjänsterna föremål för parlamentarisk och rättslig uppsikt samt oberoende tillsynsmyndigheter. Balansen mellan säkerhet och frihet, risker för övertramp och behov av tydlig verksamhetsrapportering är centrala frågor. Internationellt samarbetar svenska säkerhetstjänster med andra länder och internationella organ, exempelvis Europol och EU:s gemensamma insatser i gränsöverskridande hotbekämpning.