Sysselsättningsnivå

Sysselsättningsnivå är andelen av befolkningen i arbetsför ålder som är sysselsatt, det vill säga som har arbete eller annan regelbunden arbetsverksamhet, under en viss tidsperiod. Denna måttstock fokuserar på hur stor del av arbetskraftspotentialen som används i ekonomin och är därmed centralt för bedömningar av ekonomisk kapacitet och välfärd.

Sysselsättningsnivå skiljer sig från arbetslöshetsmåttet. Arbetslöshet anger andelen av arbetskraften som saknar arbete men är aktivt arbetssökande, medan sysselsättningsnivå anger andelen av hela arbetsför ålder som arbetar. Den är också relaterad till arbetskraftsdeltagande, som mäter andelen av befolkningen i arbetsför ålder som befinner sig i arbetskraften (arbetssökande eller anställd).

Beräkningen är vanligtvis antal sysselsatta delat med befolkningen i arbetsför ålder, multiplicerat med 100. Data hämtas från nationell arbetskraftsstatistik och befolkningsstatistik, ofta årligen eller kvartalsvis. I Sverige används uppgifter från Statistikmyndigheten SCB och olika arbetskraftsundersökningar.

Faktorer som påverkar sysselsättningsnivån inkluderar ekonomisk tillväxt och konjunktur, demografisk sammansättning (ålder och storlek på arbetsför ålder), utbildningsnivå, invandring och hälsa, samt arbetsmarknadspolitik och strukturförändringar i ekonomin. Långsiktigt kan nivåer höjas genom ökad sysselsättning inom befintliga grupper, utbildning och förbättrad matchning mellan lediga jobb och arbetssökande.

Sysselsättningsnivån används som en indikator på hur väl ekonomin utnyttjar sin arbetskraft och som underlag för politiska beslut, arbetsmarknadsåtgärder och ekonomisk planering.