Syreupptagning

Syreupptagning är den fysiologiska processen där molekylärt syre tas upp av kroppen och används i metabolismen. Begreppet omfattar både lungornas gasutbyte och cellernas förbrukning av syre. Hos människor sker huvuddelen av syrgasupptaget i två steg: lungorna tar upp syre från inandningsluften och levererar det till blodet genom diffusion i alveolerna, medan blodet transporterar syret till vävnaderna där celler tar upp det för oxidativ metabolism i mitokondrierna.

Alveolärt diffusion beror på partialtryckskillnader mellan alveolarluften och blodet, ytan och tjockleken i alveol-kapillärmembranet samt ventilation-perfusionsmatchning. Sjukdomar som fibros, emfysem eller anemi kan påverka syrgasupptaget genom att förändra diffusion eller syrebärande kapacitet.

I vävnaderna binds syre till hemoglobinet och transporteras till cellerna där det frisätts. Cellerna tar upp syrgas och använder den i mitokondrierna, där den deltar i oxidativ fosforylering och ATP-produktion. Syreförbrukningen mäts ofta som VO2, volymen syre per minut; vid vila och träning varierar den och maximal syreupptagning kallas VO2 max.

Kliniskt används mått på syrgasupptagning i lungfunktionstester och i kardiopulmonell arbetsbelastningstest (CPET) för att bedöma lung- och hjärtfunktion samt syretransport. Nedsatt syrgasupptagning kan bero på lungsjukdomar, hjärtsvikt, anemi eller störningar i diffusion och perfusion, och behandling kan omfatta syrebehandling eller åtgärder för att förbättra ventilation och perfusion.