Syntetfyllning

Syntetfyllning är en benämning som används för material som fyller hålrum eller defekter i olika sammanhang, där fyllningen består av syntetiska kemiska föreningar eller produkter framställda i laboratorier eller fabriker. Begreppet kan tillämpas inom flera områden, framför allt inom medicin/odontologi och materialvetenskap, där målet är att återställa funktion, styrka och estetik.

I tandvården används vanligtvis mer specifika termer som fyllningsmaterial. Syntetiska fyllningar i munnen omfattar resinbaserade kompositfyllningar och glasjonomer, som ersätter tidigare metoder som amalgam. Dessa material härdar ofta kemiskt eller ljushärdas och binder till tanden med adhesiva system. Fördelar är god estetik, mekanisk hållfasthet och bevarande av mer av den kvarvarande tanden; nackdelar inkluderar kostnad, teknikberoende härdning och risk för sekundär karies om underhåll saknas.

I andra sammanhang används syntetiska fyllningar för att fylla ben- eller vävnadsdefekter, till exempel syntetiska bencementer av polymetylmetakrylat (PMMA) eller kalciumfosfatbaserade material. Inom konstruktion och tillverkning används syntetiska fyllningar som förstärkningsmaterial i komposit- och plastmaterial för att fylla hålrum, reducera vikten eller förbättra mekaniska egenskaper.

Säkerhet och reglering: Material som används som fyllningar undersöks för biokompatibilitet, hållfasthet och hållbarhet. Kliniska tester och standardiseringar finns för att säkerställa att materialen uppfyller relevanta krav innan de används på patienter eller i produkter.

Se även: tandmaterial, kompositfyllning, glasjonomer, bencement, calciumfosfat, polymerfyllning.