Syntaxbeskrivningar

Syntaxbeskrivningar är systematiska regler som beskriver hur enhetliga element kan kombineras för att bilda giltiga konstruktioner inom ett språk eller en modell. De anger vilka ord eller symboler som får följa på varandra, i vilken ordning och i vilka sammanhang strukturer som fraser eller programblock får bildas. Syftet är att dokumentera och förklara hur syntaktiska enheter byggs upp och hur de relaterar till varandra, utan att ange sociala eller betydelsemässiga bedömningar.

Inom lingvistik används syntaxbeskrivningar för att modellera grammatiska strukturer i naturliga språk. De kan beskriva frasstrukturer, satsbildning och beroendeförhållanden mellan ord; ofta formulerade som kontextfria grammatiska regler eller liknande formalism. Dessa beskrivningar tjänar både forskning och språkundervisning, och används vid korpusannotering och språkteknologi som syntaktisk analys.

Inom datorvetenskap och mjukvarudesign används syntaxbeskrivningar för att ange reglerna som styr hur programkod får bildas i ett programspråk. Formella grammatiska beskrivningar som BNF, EBNF eller ABNF används av kompilatorer och parsergeneratorer. De specificerar symboler (terminaler), icke-terminaler och produktioner som beskriver vilka sekvenser som räknas som syntaktiskt giltiga.

Skillnaderna mellan informella och formella syntaxbeskrivningar är tydliga: formella beskrivningar behövs för maskinbearbetning och felidentifiering, medan informella eller beskrivande versioner ofta används i ordlistor, läroböcker eller dokumentation. Korrekt utvecklade syntaxbeskrivningar underlättar parsing, felsökning och vidare språkutveckling.