Synfältet

Synfältet, eller det visuella fältet, är det område som uppfattas av ögat när blicken hålls fast i en punkt. Det omfattar allt som observeras utan ögonrörelser och inkluderar både det centrala området nära fovea centralis och den mer avlägsna periferin. Det som når centralkärnan ger hög upplösning och färgseende, medan periferin främst ger kontrast, rörelse och orientering i omgivningen.

Olika delar och egenskaper. Det monoculara synfältet i ett öga är cirka 150–170 grader horisontellt och ungefär 120 grader vertikalt, med en fysiologisk blindfläck där synnerven lämnar ögat och där fältet saknas. När båda ögonen används tillsammans täcks större delen av omgivningen, men det binokulära synfältet är inte helt symmetriskt och vissa delar upplevs i tre-dimensionell gestaltning.

Mätning och kartläggning. Kliniskt kartläggs synfältet med perimetri. Automatiserad perimetri (till exempel Humphrey) används ofta för att mäta gränserna i olika retinas- och synnervsektorer, medan manuell Goldmann-perimetri ibland används i kompletterande bedömningar. Resultatet visas som isopterer eller fältkartor och jämförs med normativa värden för att upptäcka avvikelser.

Klinisk relevans. Förändringar i synfältet kan bero på sjukdomar som glaukom, retinopati, optikusneurit eller hjärnskador som ger homonym hemianopsi eller tunnelvision. Regelbunden bedömning av synfältet är viktig för diagnostik, övervakning och behandling av sådana tillstånd.