Surplusvärdet

Surplusvärde är en central term inom marxistisk politisk ekonomi och betecknar den del av värdet som produceras i produktionen och som inte utbetalas som lön till arbetarna. Enligt teorin uppstår surplusvärde när arbetskraften säljs som en vara och arbetskraftens värde bestäms av de socialt nödvändiga arbetstimmarna som krävs för att reproducera arbetaren och dennes familj. Under kapitalismen avsätter kapitalisterna en del av det värde som arbetarna tillsammans skapar i form av löner, medan återstoden – surplusvärdet – tillfaller kapitalisterna som vinst eller övriga avkastningar.

Arbetsdagen används inom teorin som en uppdelning i två delar: den nödvändiga arbetstiden och ett överskott av arbetstid. Den nödvändiga arbetstiden motsvarar det arbete som krävs för att återskapa arbetskraftens värde genom lönen. Överskottsarbetet skapar mervärde, dvs. det värde som inte finansieras av lönen och som därmed möjliggör kapitalackumulation.

Surplusvärde förekommer i två former: absolut mervärde, vilket uppnås genom att förlänga arbetsdagen; och relativ mervärde, vilket uppnås genom att höja arbetsproduktiviteten så att den nödvändiga arbetstiden förkortas och andelen överskott av arbetstid därmed ökar.

Mätningen av surplusvärde sker ofta i termer av förhållandet mellan mervärde och det variabla kapitalet (arbetarlönen), vilket ger en rad eller andel som beskriver exploateringsgraden i ett visst produktionssystem.

Historiskt har surplusvärde använts för att förklara hur kapital accumu leras och hur vinster uppstår under kapitalismen. Kritik riktas ofta mot om man ser arbetsvärdeteorin som ofelbar och mot alternativa förklaringar av vinsterna inom olika ekonomiska teorier.