Störningstyp

Störningstyp är ett begrepp som används för att beskriva och kategorisera störningar eller perturbationer som påverkar ett system eller en process. Begreppet finns inom flera teknik- och naturvetenskapsområden och används för att organisera kunskap om hur olika typer av störningar ser ut, var de kommer ifrån och hur de uppträder i tid och i frekvens.

Störningstyp kan klassificeras på flera sätt. Ursprung kan delas upp i externa och interna störningar. Tidsbeteende kan vara transienta störningar som är kortvariga, eller ihållande och stokastiska. Spektralt innehåll kan vara lågfrekvent, högfrekvent, bredband eller smalband. Inverkan kan beskrivas som additiva störningar i tillstånd eller utdata, eller som variationer i systemparametrar. Inom olika områden används ofta ytterligare underkategorier som ramp-, impuls-, sinusoid- eller brusstörningar.

Exempel på störningstyper finns inom olika fält. Inom reglerteknik och signalbehandling är vanliga störningar additivt brus (till exempel vitt brus), sinussignalstörningar, impulstörningar och sensorbrus, samt elektromagnetisk störning. Inom mekanik och miljö är exempel vindbyar, väg- och underlagstexter, seismiska händelser och temperaturfluktuationer. Inom elkraft orsakar störningar spänningsfall, spänningsökningar och harmonisk distortion.

Störningstyp kan modelleras som externa indata som läggs till en systems modell eller som variationer i parametrar. Vanliga modellformer inkluderar deterministiska störningar (steg, impuls) och stokastiska processer (till exempel olika typer av brus). Hantering av störningar innefattar metoder som avskärmning, dämpning, filtrering, isolation och robust reglering, samt störningsobservation och användning av feedforward-kontroll.

Se även: robust kontroll, störningsreducering, brus, elektromagnetisk störning.

---