Stärkelsebaserat

Stärkelsebaserat beskriver material, produkter eller processer som huvudsakligen bygger på stärkelse eller där stärkelse är den dominerande komponenten. Begreppet används främst inom livsmedelsindustrin samt i utvecklingen av biobaserade material och bioplaster, men förekommer även i sammanhang som lim, beläggningar och förpackningar.

Stärkelse utvinns ur olika växter, främst majs, potatis, vete, ris och kassava (cassava). Den består av två polysackarider, amylose och amylopektin, vilket påverkar gelatinisering, textur och nedbrytbarhet hos produkten.

Inom livsmedel används stärkelse som förtjockningsmedel, geleringsmedel och stabilisator i produkter som såser, soppor, bakverk och desserter. Genom uppvärmning och fukt påverkas stärkelsens struktur och därmed konsistens; över tid kan retrogradation leda till stelnad eller förändrad textur hos vissa produkter.

Inom materialvetenskap används stärkelse för att tillverka termoplastiskt stärkelse (TPS) när den kombineras med mjukgörare och värmebehandlas. TPS och stärkelsebaserade polymerer blandas ofta med andra polymerer för förbättrade mekaniska egenskaper och fukttolerans. Användningsområden inkluderar biobaserade förpackningar, beläggningar för papper samt biologiskt nedbrytbara lim och adhesiver.

Fördelarna med stärkelsebaserade produkter är att de är förnybara och ofta biologiskt nedbrytbara, vilket kan minska beroendet av fossila råvaror och koldioxidutsläpp. Begränsningar inkluderar fuktkänslighet, lägre mekanisk styrka och ofta krav på särskilda villkor för nedbrytning vid biokompostering. Prestanda och kostnad beror på stärkelsens ursprung och hur den behandlats i processen.