Storstadsområdena

Storstadsområdena är en term inom svensk officiell statistik och regional planering som beskriver de största sammanhängande urbana områdena i landet. Ett storstadsområde består i allmänhet av en centralstad samt ett antal angränsande kommuner där det förekommer betydande pendling till centralorten och där det råder en hög befolkningstäthet och stark ekonomisk integration. Begreppet används bland annat av Statistiska centralbyrån (SCB) och inom regional utveckling för att analysera befolkningsfördelning, arbetsmarknad, infrastruktur och bosättningsmönster över större regioner. Definitionerna kan variera något mellan olika analyser och över tid, men gemensamt är att de fångar hur urbana funktioner sprids utanför själva tätorten.

Inom Sverige har de tre mest välkända storstadsområdena traditionellt varit Stockholm, Göteborg och Malmö, vilka utgör kärnor i respektive region och har starka kopplingar till omgivande kommuner genom pendling och kollektivtrafik. Storstäderna kännetecknas av högre befolkningstal, större arbetsmarknadsnärvaro, omfattande infrastruktur och tätare bostads- och serviceutbud jämfört med mindre orter.

Storstadsområdena används vid planering av bostäder, kollektivtrafik, arbetsmarknad och miljöarbete, samt i analyser av urbanisering och regional utveckling. De fungerar som referenspunkter för resursfördelning, transportnätets utbyggnad och regionala investeringar.